Att börja

Att ta tag i saker; det är som om jag - jag hade tänkt säga "man" men efter vissa påtryckningar ska jag försöka vänja av mig, något åtminstånde, från uttrycket - har hela Jante-lagen hängandes på mina axlar när jag står inför initiativets höga tröskel. Mina idéer slutar aldrig, dom bara forsar. Dom flesta stannar tyvärr (?) inne i burken för att snart bli bortglömda.
Jag hade nog en idé om att jag skulle börja blogga ändå. Med viss skeptism - så som det alltid blir - såg jag på bloggandet, utvecklandes till en global hype. Jag är fortfarande kräkless på Lord of The Rings.

För att återgå; När man (jag) är 20 snackar alla om att man inte behöver jäkta, man har hela livet framför sig. Jag kan erkänna, mitt tålamod har aldrig varit särskillt imponerande och jag avundas alla zen-buddhister. Men mina idéer hungar efter uttryck. Men som sagt, jag är 20 och idag är man lat... om man är 20.

Börjar det typiske bloggaren alltid med en presentation? Jag har ärligttalat inte läst så många bloggar, men förväntningarna på mina läsare är självklart höga! Att jag skulle skriva bara för att vältra ur mig är ju bullshit; då har man privata dagböcker och tyvärr har jag inte drivkraften för det. Något jag dock önskar för dokumentationsvärdet i att skriva dagbok. Jag har dåligt minne också.
Men jag ska ge er en snabb guide till mig:
1987 föddes jag i Umeå av en svensk mor och en (fortfarande) engelsk far. Mitt engelska ursprung är jag skadligt stolt över, vilket har uppenbarligen irriterat en del genom åren. Jag är ledsen för det. Jag har konstnärliga ambitioner, efter utbildning blir det reklambranchen eller liknande; jag är påväg mot mitt andra år på Umeå Konstskola efter sommaren. Jag är äldsta syskonet till en syster (17) och bror (13), lämnade nyligen familjehemmet och flyttade ihop med min älskade flickvän Malin, i en tvåa centralt i Umeå.
Jag har ett socialt behov som kan liknas vid missbruk och är gärna bland folk. Har tränat Kendo i ungefär fyra år, och lirat saxofon sen jag gick i trean. Gitarren behärskar jag också. Just nu lyssnar jag på "What's In Store?" med Architecture in Helsinki.
Förutom musik, konst och kendo har jag fått ett ökat intresse för Mode (lär ägna en del blogg-tid åt det). Politik och filosofi genomsyrar min vardag, och jag kan redan nu säga att den nya regeringen är pinsamt skadligt för Sverige. Om Herr P var Pesten har koleran kommit! Att marknadsekonomin skulle rädda världen är löjeveckande, det är vad som tär och förstör, men som Michael Richter hade vardagsfilosoferat fram är vi kanske bara som bakterier, vars ända uppgift är att bryta ner för att allt sedan ska kunna brytas upp. Bästa vore alltså om jag köpte en atomvapenarsenal.



Egentligen handlar alla mina början att ha ett tydligt mål, gärna med ett fast datum så att jag nästan dräps dagarna innan deadline. Då arbetar jag bäst, och har jag inget riktigt mål lägger jag ner 99.99% av idéerna. Men jag lär ju knappast vara unik på den punkten.
Jag lyckades iallafall komma igång med att Blogga, sen får vi se hur det håller i sig. Har ju dock fastnat rätt hårt i communities tidigare så, risken finns väll ändå. Eller chansen?
Det är hög tid att göra sig middag.
God afton.
Carl Papworth