Ett begynnande beroende och besvikelsen igen

Jag var kanske sju eller åtta, det var hos min två år äldre granne och kompis Patrik. Vi var kanske tre eller fyra som delade på den kantiga kontrollen. Ett liv var, sen var det att skicka vidare; jag dog på första fienden varje gång - feltajmade hoppet totalt.
Det är nog mitt första tv-spelsminne, spelet var Super Mario Bros. till Nintendo 8-bitars, sen har det fan gått utför.
Tv- och data-spel har haft det kämpigt att bli accepterade som kulturella fenomen, men den historian ska jag inte dra nu - nu har tre tunga nya konsoler kommit ut och jag vill börja hylla Wii som skitigt i grafikfjolleriet och gått hårt på gameplay. Hurrah to you!
Men i all denna konsolhets fick jag nostalgiflip och började beställa gamla spel från tradera. Till en början kompletterade jag mitt Nintendo 64 med Mario Party och Mario 64. Men min riktiga längtan fanns i enligt mig den absolut tyngsta konsolen ever - Super Nintendo 16-bit. Och jag har aldrig ägt den i mitt liv!
Så jag grävde ner mig i Tradera, djupt, och lyckades råffa åt mig ett Super Nintendo för 400:- med tre spel och en (tyvärr) spec. kontroll. Och min besvikelse? Djäveln har inte kommit än och det var mer än tre veckor sedan jag vann! Till råga på allt fick jag Post-avin idag, stack till Preem för att hämta ut det men nej, bakslag! Dom hade segat på i Malmö så jag får den tidigast på måndag. Fy fan vad jag blir sur! Dessutom skulle det vara en 10-dagars fakturering med den där shitten, har den gått ut nu?
Jag har i vilket fall som hellst lyckats kamma hem fyra ytterligare spel, två ligger tryggt här hemma, Mario World och Mario Allstars. I veckan vann jag Donkey Kong Country och Flashback + en till handkontroll. Jag längtar redan efter att jaga nya dyrgripar men känner att jag kanske bör hejda mig. Det kan ju trots allt ta över styr, bli påtagligt för ekonomin. Det vore kanske inte för bra.

Igår skulle jag kicka in sommaren genom att besöka Malin (min sambo/flickväns) lillebrorsas sommaravslutning. Jag hade klätt mig riktigt stiligt, lite lätt over-the-top som det kan bli för mig ibland och gick för att suga in sommaravsparken. Jag tror inte jag lyckades helt med detta, antingen berodde detta på att jag blivit för gammal och det där inte biter på mig. Eller att jag jobbar en massa så det liksom slår ut hela sommarlovskänslan. Det tredje alternativet är att det faktist inte var MIN gamla avslutning på kära Carlshöjdsskolan som jag gick på - tyvärr jobbade jag då.

Men jag tror det blir bra, snart åker jag och Malin iväg, hon håller på med packlista nu, lite lätt. Det blir skönt, men jag hade gärna hunnit provköra mitt Super Nintendo innan.
- Popmouth