Popmouth's

Beroende...

2008-07-20T14:57:00.000-07:00

Efter ett kvällspass på Klåckan - denna förnämliga hemjänst - har jag nu plöjt igenom några, kanske (?) bortslösade timmar på att spela igenom kampanjen i Star Craft. Malin är alltså inte hemma.
Jag hade först tänkt att det då skulle passa att boka upp lite tid med någon vän, men efter tre misslyckade försök fick jag helt enkelt nöja mig med att sitta hemma framför Star Craft, lyssna på reprisen av Robyns sommarprat och till det dricka en folle och äta lite choklad... Det låter ju hemmamysigt, förvisso, men det bekommer mig ändå att jag känner mig så sjukt kluven när jag blir är ensam.
Det finns ett avsnitt i Sex and the City där Carrie blir helt bonkers på Aidan för att hon aldrig får plats hemma (Carrie är en skit, alla vet det!). Jag kan förvisso förstå folk som känner så, men jag tror sällan att jag har delat den; jag har aldrig så vitt jag kan tänka tyckt det vore skönt att Malin ska fara iväg. Visst, jag kan tänka att, nu när hon liks är borta kan jag göra det och det och så och så, men när man väll sitter här så känns det en aning tomt. Alltså gör jag något annat, träffar någon eller så kompenseras de här känslorna - där av mina sällskapliga planer (som gick i stöpet som sagt).

Kontentan är väll att, jag och Malin har, efter snart fyra år, varav ett och ett halft vi bott ihop, byggt upp en sådan vana, ja nästan ett beroende (ett sällsynt beroende, då det är fullkomligt positivt laddat, om det går för det ordet?) av att vara med varandra, eller åtminstånde ha någon runt sig... och den jäntan är naturligtvis hemma och myser med sin familj.
Men jag älskar dig ändå!

Angående att förstå Konsten

2008-07-02T10:28:00.000-07:00

På ämnet att förstå Konsten - då utgår jag även från det som ej rymmer i vita kuben exempelvis ett skådespel av shakespeare, en film av Sofia Coppola eller ett musikstycke av John Coltrane, men kanske dessto mindre Invar Kamprads miljardkedja - har jag, medan jag tagigt den dagliga disken, funderat över och kommit fram till följande:
Under det att jag har, i gott sällskap, sett en film frågat vad dessa anser om filmen (då den visats färdigt). Filmer som den i exemplet följer kan hända inte följer den klassiska dramaturgin eller bjuder på en klar moral och budskap etc. etc. Jag får svar, exempelvis så här:
"Ja, den var ganska bra, men jag förstod den inte".
Jag vet att detta är ett ärligt svar, som jag respekterar och, trots att jag skäms en aning kan jag inte avvärja mig från en lätt rysning när jag hör något sådant. Detta kan bero dels på att jag tycker det är synd när personer - särskilt de jag aktar - ser sig som "odugliga" på något vis; ofta - tänker jag - kommer svaret som en slags räddsla eller oro över att man ska förstå fel, att sin egna tanke inte är duglig. Detta beror även på en slags fundamental norm gällande Konsten som säger att det är skaparen av verket som besitter fullmakten och receptet på verkets "sanna budskap". Jag vill tror att de flesta som skapar Konst gör detta med någon slags inuition, och har om inte innan så kanske efter att ett verk har blivit färdigt och växt, en ganska klar budskap om vad verket handlar om. Det som dock är min konkreta uppfattning är att man, detta gäller särskillt de mer svårbegripliga (om vi nu väljer att de ska vara det) skapelserna, inte ska begränsa sig till sökandet efter intuitionen i verket, utan tillåta sig själv att, genom tolkningar och associationer - vad dom nu än är - förstå ett verk på sitt högst personliga plan. Denna idé utesluter självklart inte att det kan finnas en mer allmängiltig berättelse som råder, utan öppnar snarare för att ett verk kan ha flera betydelser och tolkningar. Ett ganska gott exempel på detta är den heliga skriften - Bibeln, som med sitt tolkningsbara bildspråk har delat upp tron i flera hundra, kanske tusentals olika grupper som dividerar sina egna tolkningar från detta.

Min slutsats är alltså att man inte bör vika sig direkt för att något verkar abstrakt, eller svårbegribligt. Om sedan utmanar detta och ändå kommer fram till att man inte fattar ett dugg kan jag tycka att man helt enkelt kan (om man önskar) konstatera att detta obegripliga saknar intresse (för en själv). Jag uppmanar alltså alla att inte skyla era egna tankar, idéer och tolkningar; ibland upptäcker till och med skaparen av ett visst verk, något som hen* annars hade förblivit dolt för denna - och detta något kan vara väldigt glädjand

*"Hen": bra könsneutral ersättning för "Han" eller "Hon", finnes motsvarigheter i exempelvis det fiska språket. Det är min ambition att socialisera svenskan med detta uttryck för att slippa obekväma situationer där valet mellan "Han" eller "Hon" förefaller obegripligt.

Tympanon

2008-07-01T01:19:00.001-07:00

Ibland etsar sig vissa ord fast och ekar; stundom, utan aning. Dessa ord blottar sig sällan av den anledning att dom är brukliga - vare sig muntligt eller i tanken - utan ligger där som en semimeningslös följd av stavelser. Just ny är det ordet "Tympanon" som slår likt kyrkklockor i kyrktornet (pannbenet). Tympanon återfann jag i Umberto Ecos "Rosens namn", en bok som händförde mig och bjöd på god underhållning. Tympanon är antingnen den triangelformade gavel som man finner på ett klassiskt (alltså grek-romerskt) tempel, eller den ofta utstmyckade gaveln till en kyrk- eller katedralport.
Så Tympanon (som har blivit likt ett väsen eller person) har inte låtit mig vara sen två veckor; ibland trivs jag med dess sällskap, ibland irriterar Tympanon och stör mitt i betydande tanke.
Jag undrar hur länge Tympanon kommer ut, och jag undrar även om Tympanon växer med denna text (troligen) eller om jag lyckas genom att etsa Tympanon här avstöter Tympanon från mitt tankeväsen.

[...]

2008-07-01T00:36:00.000-07:00

Otid

Snabb sammanfattning över "förlorad" tid (om man tar i återgivningen i anspråk):
Förutom att ha fortsatt och på ett lyckat sätt avslutat mitt andra år på umeå konstskola, alltså INTE högskolan, har jag, den 18 mars, då jag befann mig i Prag, förlovat mig med Malin Cecilia Bergman, min flickvän sen tre och ett halvt år tillbaka. Lyckan är obeskrivlig.

Jag har besökt Paris i studiesyfte, Prag för att slappna av med min numera fästmö, Rom för att erbjudandet från Malins föräldrar var för bra att tacka nej till (och att jag förstod att det skulle bli en grymt trevlig resa) samt till England, med anledning av min fars Femtionde år, där jag träffade många släktningar och bekanta, även en del obekanta.

Under slututställningen ställde jag ut två verk:
Survivor

Läggdags

Jag har vidare sökt till Högskolan för Design och Konsthantverk (HDK), kommit vidare till intervju, som jag tydligen klarade av hyfsat eftersom hag fick ett "JA!" i svarsposten.
Det blir därför troligen Göteborg till hösten... om jag och Malin bestämmer oss för det.
Jag måste trots allt ta hänsyn till detta.

Det som ligger närmast är hemtjänsten - så mycket som går. De tre veckor jag har fått fast arbete på är allt för lite, men dom tycks vilja ha min hjälp dagligen.

Tid

2007-08-26T14:50:00.000-07:00

Efter att ha sett Alan Berliners dokumentär om sömnlöshet, något han själv lider av, kommer jag oundvikligt att tänka på mina personliga sömnvanor. Jag skulle knappast vilja kalla dem problematiska, eller störda på något sätt. Men jag vill knappast stoppa dem i facket för optimala aktiviteter. Förr var jag betydligt mer morgonpigg, en egenskap jag inte längre besitter. Detta grämer mig, för jag gillar fortfarande att var uppe i god tid. Att vakna vid tolv ger mig ångest. I gymnasiet och högstadiet gick jag alltid upp vid kanske sju-åtta på sovmorgnar och lediga dagar. Jag gjorde inte nödvändigtvis vettiga saker, i sjuan satt jag och gjorde Pod-racers i Bryce 5 på våran oranga I-mac. I åttan spelade jag Diablo II eller Star Craft. Men jag ville upp. Tidigt. Och Ångesten är inte alls brutal men tillräckligt för att jag ska känna att halva dagen gått till spillo, även om jag varit uppe hela natten.
Och sen har vi natten. Lika gärna som jag går upp tidigt är jag uppe sent på natten; en ovana som har börjat vittra bort tack vare min kära flickväns bättre vanor. Jag tror det hela grundar sig i någon form av odödlighetskänsla som uppstår där vid 2-3 tiden. Ja knappast alla vakna nätter, man har ju drabbats av klassiska nattångestattacker och känt Liens slöa egg liksom glida längs ryggraden. Av en eller tusen anledningar. Eller ingen alls. Det spelar egentligen ingen roll.
Men det finns ju en jäkla nattromantik, speciellt bland oss "ungdomar". Jag kan omöjligt välja vilken tid på dygnet jag trivs bäst med. Denna relativitet är alldeless för påtaglig, det samma gäller årstider eller månader. Jag kommer nog inte heller på min ålders höst kunna säga vilken tid som var bäst, det hoppas jag iallafall inte. Vad är det man säger, nått med att ett mynt har två sidor?

Jag för för fasen ursäkta för det melankoliska mantrat i det här inlägget, nästa gång jag skriver blir det nog betydligt muntrare. Kanske skriver jag om mina pågående nostalgitrippar. Jag tror det handlar om en undertryckt ålderskris. Mer om det sen... mer om det sen
// Sad silly sleeper

Rerun

2007-08-25T10:22:00.000-07:00

Detta är en direkt konsekvens av mitt inkonsekventa beteende, som dock - ironiskt som det är - utvecklats till en konsekvent avhållsamhet i min vardag. Att jag så abrubt, och tidigt har massakerat uppdateringen på denna blogg handlar egentligen endast om lathet. Den klassiska "orka" mentaliteten, vilken jag naturligtvis avfärdar och ser som ett allmänt hot mot hela vårat samhälle.
Men med Daft Punks pulserande drumtakter i mitt datoranknuta hi-fi-system gör jag ett nytt försök att återliva denna kvarn av ordbajsande och föraktfulla påståenden.

Jag har tänkt ut en sjudjävla kloka ämnen att skriva om under sommarens gågna lopp men ofta glömt bort det. Hursomhelst klippte jag mig på salong, blev missnöjd då inte frisören leverade efter önskemål men överkom min frisyrsångest då jag insåg att den trotsallt var lite åt Morriesey hållet; fast jag ville ha lite mer Johnny Cash över det hela!

Ok, jag orkar inte refera sommarens samtliga upptåg, men kan konstatera att min besvikelse på Umeås Caféliv under sommaren är genomträngande; va fan är grejjen att man inte ska kunna fika på en lördag efter 1600 sommartid? Caféägarna har uppenbarligen inget vinstintresse, det är trots allt då man gärna sitter på ett café, när man inte är uteserveringssugen!
yeah yeah
over and out

Larven i hallonet

2007-07-19T04:54:00.001-07:00

Jag har, insiktsfullt, insett min fascination för den missär som ofta tycks gömmas bakom framgång, rikedom och makt. Kontrasten i det hela, och den starka filosofiteorin som växer fram runt detta fenomen hänför mig. Oscar Wilde porträtterar fenomenet på ett underbart sätt i en av mina favoritböcker, 'Picture of Dorian Gray'.
Vår filosofi om hög levnadsstandard mäts i pengar, makt, sälskapskrets och fysisk hälsa. Härom dagen såg jag Fredrik Lindströms "Världens modernaste land". Där samtalade de om bl. a. Sveriges självmordsmyt. Att vi ska ha en så pass hög självmordsfrekvens i landet. De avvisade det hela, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Hursomhellst så nämde de punkten som jag vill framföra, att trots att vi är så fysikst hälsosamma lider vi av mycket psykiska problem. Jag känner även av det här. Det är sjukt påfrestande, psykiskt, att vara exempelivs högstadiekid i dagenssamhälle. Och detta trots att man har Levi's Jeans ett Playstation 2, och en studsmatta på familjens rymliga gräsmatta.
Jag tänker också på kändisar; självmord, självförvållade bilolyckor och överdoser har blivit ett standardiserat kändisklimax... ja det är faktist inte ens ett anti-klimax. Ett kändisanti-klimax är när man sitter i ett litet torp, bortglömd av världen i en liten skitort. Men jag såg iallafall Walk the Line här om kvällen. Tyvärr (?) har jag undgått den filmen frams till nu. Den porträtterar, även om Cash inte dog ung, väl påfrestelserna som medförs av det vi anser vara högstandard.

Problemet i sig är inte alltid att det ser ut så här, att leva ett materiellt liv behöver inte vara plastikt och innehöllslöst. Jag tror att det finns många problem, och viktigast är nog ändå att ha ett emetionellt och relationellt liv. Rent generellt tror jag så. Men det viktigaste av allt är att vi ifrågarsätter de normala levnadsvanor som vi ofta ohämmat lever.
Jag ska skriva någon gång om ifrågasättandet - jag har många tankar kring det!
- Popmouth

Köpenhamn, Berlin, Kassel '07

2007-07-18T12:03:00.002-07:00

Ok, det har faktist gått sjukt längesedan jag kom hem ifrån min och Malins tysklandsresa - men jag har bara inte orkat skriva!

Resan var väldigt bra, vi såg konst; Louisiana - Danmark, Hamburger Banhoff -Berlin och givetvis Documenta 12 i Kassel. Som var jävligt häftigt. Även om en del av det sistnämda var bitvis rätt tamt och trist fanns det några riktiga guldkorn som Tseng Yu-Chin, Gonzalo Diaz, Harun Farocki, Johanna Billing, Nedko Solakov och Hito Steyerl med sin video Lovely Andrea.
Faktum är att det var videosarna som höll högst standard på festivalen, annars var det bitvis väldigt velande. Men helhetsupplevelsen var väldigt häftig.

Vi besökte Berlin innan vi kom till Kassel, där gick vi främst runt i affärer, satt och myste på någon bar på kvällarna. Tyvärr fick jag lite ressjuka och vi fick hänga på hotelet en dag. Men det gick det med!
Vi träffade en del personer under resan också, Jaime från Mexico och två Tyska tjejer + två indiska tjejer som reste i samma kupé som vi på nattåget tillbaka till köpenhamn.
I köpenhamn hade Malin oturen att bli bestulen på sin börs - så det slutade med ett litet antiklimax. Vi hade ju tänkt dra till en dansk kustby och relaxa! Men det var skönt att komma hem också.

Bromma flygplats, vi väntade i 8h

Jag på Danhostel

Jaime

Från CPH till Tyskland med Tåg

Tåget åkte in i en båt, och vi gick upp för att ta en titt.

När vi kom till Kreuzburg,
Berlin var det fest på
Oranienstrasse; musik,
dans och en massa glädje!

Jag på utställningen
'Schmerz' på Hamburger
Banhoff

Malin Hamburger Banhoff

Berlinmuren!

Alexander Platz

Bästa burgarbaren,
ligger på Oranienstrasse

Mozarrellaburgare!

Judiska
förintelsemonumentet

Malin smaskar körsbär

Bästa Falafelstället!

Makali-teller!

Torken hängde på hotelet
medans jag var sjuk.

Kassel. Det visade sig
att ändhållplatsen
var tidigarelagd på
20.00 bussen. Chaffisen
- en riktig suris -
slängde därför ut oss
och vi fick gå i 2 km
till vårat hotel.

Motel One, Kassel.
Taskigt läge

Hotelutsikt...

Och då inte ett
skit fanns därute,
alltså det var som
västerslätts industriområde,
fast med ett ikea som hade
stängt där ute fick
vi sunka oss och beställa
hempizza till hotellet.
Pizzakillen kunde ingen
Engelska så jag sa
pizzanamnen och
"Motel One, eins, eins, zwie"
dvs. vårt hotelnummer...
han svarade "Schnell"!

Nu drar vi från hotellet och
går på DOCUMENTA
istället!!

Det var fina vita
baracker överallt
med snyggtext.

En av fem
utställningsplatser.
Vi var på fyra
av dem!

Performance

Tyg-/glasskulptur

Några skultpurer.
Dom liknar tanks från
typ Starcraft
eller nått.

Jag återfann några
teckningar från
förra Berlinresan.
Emma gillade dessa
då, och jag med.
Alla handlar
om rädsla!

Påminner lite om något
en i fördjupningsklassen
på min konstskola
gjorde för
slututställningen.

Johanna Billings video

lite provocerande konst... eller?

Det var lite av min resa i bilder. Just nu jobbar jag mest... men ni får gärna höra av er om det händer något roligt ändå!
- Popmouth

Nedräkning

2007-06-20T09:57:00.000-07:00

Imorgon vaknar jag med känslan att jag av att jag kvällen innan varit med om ett bar-room-brawl med tre hängiva Hells Angels-bikers.
Runt 0400 kommer klåckan penentrera mina nattliga drömmar och rycka ur mig till ett knappt godkänt vaket tillstånd.
Sen ska jag och Malin ragga standbybiljetter till Malmö, för att sedan dra vidare till Köpenhamn. Därifrån är planen Berlin och sedan konstutställningen Dokumenta i Kassel.
Fan va vackert alltså.
Men det blev lite panik där ett tag! Malin räknande ut en preliminär budget och vi tanjerade verkligen våra ekonomiska ramar; student-/viklivet gör ingen krösus direkt!
Men jag tog till det lilla hopp jag hade - dokumenta hängde till sist på det - och räknade om. Vi låg ändå helt ok, så nu är vi tillbaka på fötter.
Dagen i sig har känts jävligt skum. Jobbade sista dagen igår på tre veckor så jag är fortfarande rätt trött. Då vi hade mycket att göra klev vi upp i god tid idag. Vi har varit på stan, diskat en massa, packat, packat upp och packat om igen!
Trots allt detta har jag ändå hunnit spela lite på mitt kära Super Nintendo. Gjorde för övrigt värsta teknikmeket igår. Ena kontrollen saknar gummiplatta under styrkorset, så jag tänkte sno en från en Nintendo 64-kontroll. Självklart var det olika modeller på gummiplatorna.... satan ^_^

Min packning är hyfsat sparsam:

5 Tees
1 Skjorta
2 Skjorts
1 par Jeans
1 Jacka
10 Kalsonger
7 Strumpor
1 påslakan
1 örngott
1 Handväska (manbag!); börs; pass; tidsfördriv m.m.

Allt detta rymms i en Haglöfs lånad av min Mor.
Ja hanväskan kommer jag nog bara ha i ryggan mellan tågen och så... så man inte glömmer en väska någonstans!

Men ni får ha det grymt fint, jag väntar fortfarande på första kommentaren ^^.
Glad Midsommar!
- Popmouth

2007-06-18T12:59:00.000-07:00

Om man bortser de 8 timmar som jag jobbade på backens hemtjänst har detta varit en dag i nostalgins tecken. Alltså, kvällen har varit det. Du kanske förstår att mitt efterlängtade Super Nintendo hämtades upp idag och jag har trippat rejält i några timmar nu. Inte riktigt djupdykt i något spel än, men testat alla som jag har fått hem hittils:
F-zero
Mario Allstars
Mario World
Super Soccer
och... Smurfs II!
Haha, det sista följde som med i paket, sjukt flummigt spel iallafall.

Faktum är att min andra nostalgiupplevelse handlade också om smurfarna. Jag och Malin käkade hos Mamma och Pappa idag, på något sätt kom vi in på Smurfhits och pappa incisterade. Han menade att det var klockrena skivor, så vi drog på dem och falsettversioner med smurfteman av 90-dängor som "No Limit", "Gangster Paradise" och "Bombastik" dånade i huset.

Jag jobbar min sista dag imorgon innan "semestern". Ska bli grymt skönt - går dock heldag, men det blir ju bra med cash.
- Popmouth

Dagens outfit

2007-06-16T13:27:00.001-07:00

Skjorta: Peak
Tee: T-Post
Skjorts: Avklipta & uppvikta Jeans
Skor: Blammo

The Bird

Jeansjacka: Second hand
Linne: Indiska
Jeans: H&M
Skor: Skopunkten

07-06-16

2007-06-16T12:20:00.001-07:00

Det går inte att förneka:
Malin var påtagligt irriterad. Jag hade - i tro om att vi (jag och Malin) hade haft god kommunikation - lovat bort oss till min brors fotbollsmatch. I sig är det inget problem, Malin ställer självklart med glädje upp på sånna events. Problemet låg i att 10:00-matchen demolerade våra chanser till en god och skön sovmorgon. Nu hade Malin inte sagt nej om jag hade pratat med henne på ett bättre vis, så den befogade irritationen hade nog sin grund i det.
Brorsans lag vann med 3-0 bör tillägas.
Vi har alltså hållit i gång sen 8.30. Men det är skönt att vara uppe i tid ibland, även på helgen. Man får otroligt mycket av dagen, men det är klart ibland är det skönt att sova också.

På mitt initiativ (igen) drog vi till Döbeln's park inne i stan för att uppleva endagsfestivalen som håller på än. Jag for egentligen dit för ett band, det ända som visade sig vara riktigt bra faktist, nämligen Hadar Kasch. En gammal klasskompis och några bekantas poppiga band med bl.a fiol. Det var väldigt vackert. I början var allt försenat så jag och Malin drog till slumpen istället. Jag hade inte alls planerat att köpa något men lyckades visst stöta på ett par riktigt fina skor för 150:- (vi har för dyr second hand här) och klippte till. Flätningen är underbar, och congac-färgen känns riktigt rätt! Därefter gjorde vi en snabb vända in till stan, plockade på oss latte, mjukglass och körsbär. En hellyckad kombination. Jag var där längre än planerat och lyckades smida ihop framtida planer med William och Josef som jag stötte på. Ivar hade dessutom en vacker boll som såg ut som en melon.

Grymt mycke faktadroppning, men det blir lite så när man har många bilder.

Eftermiddagen spenderade vi med Fredrik och Ylva, sistnämde åkte drog för att äta med en kompis. Fredriks flickvän var hemma i Hellnäs så vi bjöd hem honom på middag. Grejjen var att jag och Malin hade tagigt i hand på att vara bara vi två hela kvällen, men det kändes lite konstigt att han skulle dra hem själv och så, så han fick käka hos oss. Under middagen diskuterade vi gamla relationer och så, en del om fenomenet killkompisar/tjejkompisar.
Tjejer har ju som bästisar, men det fenomenet finns inte uttalat bland killar. Jag personligen har haft perioder då jag har umgåtts väldigt mycket med speciellt en person - särskillt under sommrar. Men jag avundas ändå tjejer som "kan" pussa och krama sina vänner; hålla handen och så vidare. Det kan låta corny, men jag önskar att killar kunde ha den relationen. Jag erkänner samtidigt att jag nog inte riktigt skulle kunna ha den kompisrelationen med en kille idag. De konventionella vanorna är så inpräntade att en sådan aktion skulle bara bli krystad.

Nu har Fredrik farit iallafall, eller han for faktist för ungefär tre timmar sedan och jag och Malin får våran ensamma kväll ändå så alla är väll glada och nöjda I guess. Emma skulle passa upp Fredrik så honom går det nog ingen nöd på.
- Popmouth

Ett begynnande beroende och besvikelsen igen

2007-06-15T14:12:00.000-07:00

Jag var kanske sju eller åtta, det var hos min två år äldre granne och kompis Patrik. Vi var kanske tre eller fyra som delade på den kantiga kontrollen. Ett liv var, sen var det att skicka vidare; jag dog på första fienden varje gång - feltajmade hoppet totalt.
Det är nog mitt första tv-spelsminne, spelet var Super Mario Bros. till Nintendo 8-bitars, sen har det fan gått utför.
Tv- och data-spel har haft det kämpigt att bli accepterade som kulturella fenomen, men den historian ska jag inte dra nu - nu har tre tunga nya konsoler kommit ut och jag vill börja hylla Wii som skitigt i grafikfjolleriet och gått hårt på gameplay. Hurrah to you!
Men i all denna konsolhets fick jag nostalgiflip och började beställa gamla spel från tradera. Till en början kompletterade jag mitt Nintendo 64 med Mario Party och Mario 64. Men min riktiga längtan fanns i enligt mig den absolut tyngsta konsolen ever - Super Nintendo 16-bit. Och jag har aldrig ägt den i mitt liv!
Så jag grävde ner mig i Tradera, djupt, och lyckades råffa åt mig ett Super Nintendo för 400:- med tre spel och en (tyvärr) spec. kontroll. Och min besvikelse? Djäveln har inte kommit än och det var mer än tre veckor sedan jag vann! Till råga på allt fick jag Post-avin idag, stack till Preem för att hämta ut det men nej, bakslag! Dom hade segat på i Malmö så jag får den tidigast på måndag. Fy fan vad jag blir sur! Dessutom skulle det vara en 10-dagars fakturering med den där shitten, har den gått ut nu?
Jag har i vilket fall som hellst lyckats kamma hem fyra ytterligare spel, två ligger tryggt här hemma, Mario World och Mario Allstars. I veckan vann jag Donkey Kong Country och Flashback + en till handkontroll. Jag längtar redan efter att jaga nya dyrgripar men känner att jag kanske bör hejda mig. Det kan ju trots allt ta över styr, bli påtagligt för ekonomin. Det vore kanske inte för bra.

Igår skulle jag kicka in sommaren genom att besöka Malin (min sambo/flickväns) lillebrorsas sommaravslutning. Jag hade klätt mig riktigt stiligt, lite lätt over-the-top som det kan bli för mig ibland och gick för att suga in sommaravsparken. Jag tror inte jag lyckades helt med detta, antingen berodde detta på att jag blivit för gammal och det där inte biter på mig. Eller att jag jobbar en massa så det liksom slår ut hela sommarlovskänslan. Det tredje alternativet är att det faktist inte var MIN gamla avslutning på kära Carlshöjdsskolan som jag gick på - tyvärr jobbade jag då.

Men jag tror det blir bra, snart åker jag och Malin iväg, hon håller på med packlista nu, lite lätt. Det blir skönt, men jag hade gärna hunnit provköra mitt Super Nintendo innan.
- Popmouth

King!

2007-06-13T07:04:00.000-07:00

Jag har en mycket omtänksamm flickvän. Ibland yttrar det sig i att hon köper något, som hon tar hem till mig. Förra veckan var det senaste nummret av herrtidningen King!
På ett plan kändes det fantastiskt, så skönt att läsa om HERR-mode för en gångs skull. Dammodet är om något överrepresenterat, det behöver knappast jag påpeka, och när man är man och intresserad kan det vara frustrerande. Men jag hade redan vid ett tidigare tillfälle sett den Willis-klädda framsidan; redan där började en viss skeptism gro.
Skeptism är dock meningslös om man inte ger sig i kast med det, så jag slängde mig på sängen och bläddrade igenom tidningen, läste lite planlöst artiklarna, så som det sig bör när man läser tidningarna. Jag märkte rätt snart en viss tendens och attetyd - min skeptism var redan påväg att befogas.
Jag blir faktist lite bedrövad över att herrtidningar alltid ska vara så testosteronstinna och framförallt rikedom och framgångsdrivna. King är bitvis exeptionell på dessa kategorier, i avsnittet "inboxen" läser jag ett läsarinlägg:
- Är Stil=Pengar?
Tjena! Läste precise klart nummer fyra, och när jag läste insändarsidan såg jag till min förskräckelse att ni tycker att stil = pengar! Jag har alltid trott att det är så att man bör ha sin egen stil, och med andra ord skulle kunna köpa lite billigare kläder och accessoarer men fortfarande vara stilriktig. Har jag fel? - Jabok Svennson

King: Nja.

Det känns sorgligt att tidningar som King går runt och predikar tristheter. Elle, Modette och andra dammodetidningar hyllar ständigt vintageshoppingen, och King tycks ha missat helt Yvan Rodic en av de stora uppcomming modeikonerna, vars arsenal står till stor del av Vintage!
Visst, King är absolut ett steg i rätt riktning om man jämför med testosteronbomber som Slitz, Café eller någon Motortidning. Men känslan finns där fortfarande; tyngden, glansen, farten. Å andra sidan hade nog aldrig King fått det kommersiella genomslag som den fått utan en sådan nisch. Jag gillar dock uppmärksammandet av lite schysta shorts i deras modeinslag.
Hellst av allt skulle man nog ha en tidning för både herrar och damer, med bra blandning. Ännu en plan att sätta i verket!

Jag är fortfarande sjukt svag för The Smith's "This Charming Man". Johnny Marr's gittarspel är galet bra. Och Morrisey's sång är väll knappast nödvändig att påpeka ens? Den är självklar!
- Popmouth

Att börja

2007-06-12T09:19:00.000-07:00

Att ta tag i saker; det är som om jag - jag hade tänkt säga "man" men efter vissa påtryckningar ska jag försöka vänja av mig, något åtminstånde, från uttrycket - har hela Jante-lagen hängandes på mina axlar när jag står inför initiativets höga tröskel. Mina idéer slutar aldrig, dom bara forsar. Dom flesta stannar tyvärr (?) inne i burken för att snart bli bortglömda.
Jag hade nog en idé om att jag skulle börja blogga ändå. Med viss skeptism - så som det alltid blir - såg jag på bloggandet, utvecklandes till en global hype. Jag är fortfarande kräkless på Lord of The Rings.

För att återgå; När man (jag) är 20 snackar alla om att man inte behöver jäkta, man har hela livet framför sig. Jag kan erkänna, mitt tålamod har aldrig varit särskillt imponerande och jag avundas alla zen-buddhister. Men mina idéer hungar efter uttryck. Men som sagt, jag är 20 och idag är man lat... om man är 20.

Börjar det typiske bloggaren alltid med en presentation? Jag har ärligttalat inte läst så många bloggar, men förväntningarna på mina läsare är självklart höga! Att jag skulle skriva bara för att vältra ur mig är ju bullshit; då har man privata dagböcker och tyvärr har jag inte drivkraften för det. Något jag dock önskar för dokumentationsvärdet i att skriva dagbok. Jag har dåligt minne också.
Men jag ska ge er en snabb guide till mig:
1987 föddes jag i Umeå av en svensk mor och en (fortfarande) engelsk far. Mitt engelska ursprung är jag skadligt stolt över, vilket har uppenbarligen irriterat en del genom åren. Jag är ledsen för det. Jag har konstnärliga ambitioner, efter utbildning blir det reklambranchen eller liknande; jag är påväg mot mitt andra år på Umeå Konstskola efter sommaren. Jag är äldsta syskonet till en syster (17) och bror (13), lämnade nyligen familjehemmet och flyttade ihop med min älskade flickvän Malin, i en tvåa centralt i Umeå.
Jag har ett socialt behov som kan liknas vid missbruk och är gärna bland folk. Har tränat Kendo i ungefär fyra år, och lirat saxofon sen jag gick i trean. Gitarren behärskar jag också. Just nu lyssnar jag på "What's In Store?" med Architecture in Helsinki.
Förutom musik, konst och kendo har jag fått ett ökat intresse för Mode (lär ägna en del blogg-tid åt det). Politik och filosofi genomsyrar min vardag, och jag kan redan nu säga att den nya regeringen är pinsamt skadligt för Sverige. Om Herr P var Pesten har koleran kommit! Att marknadsekonomin skulle rädda världen är löjeveckande, det är vad som tär och förstör, men som Michael Richter hade vardagsfilosoferat fram är vi kanske bara som bakterier, vars ända uppgift är att bryta ner för att allt sedan ska kunna brytas upp. Bästa vore alltså om jag köpte en atomvapenarsenal.

Egentligen handlar alla mina början att ha ett tydligt mål, gärna med ett fast datum så att jag nästan dräps dagarna innan deadline. Då arbetar jag bäst, och har jag inget riktigt mål lägger jag ner 99.99% av idéerna. Men jag lär ju knappast vara unik på den punkten.
Jag lyckades iallafall komma igång med att Blogga, sen får vi se hur det håller i sig. Har ju dock fastnat rätt hårt i communities tidigare så, risken finns väll ändå. Eller chansen?
Det är hög tid att göra sig middag.
God afton.
Carl Papworth